.

När jag åker buss själv med musiken på så tänker jag ofta. På allt. Häromdagen var det sms, någon gång innan dess var det en viss tjej och idag var det om ålder. När jag satt där i rusningstrafiken med Tiger Lou i öronen och en pälstant bredvid mig och stressen som hoppade inom mig så kom jag på hur man märker varje dag hur mycket äldre man har blivit. Man märker hur alla ens värderingar har förändrats. Och vi är nog gladare. När jag inte jobbar så pluggar jag. Och om det blir tid över så spenderar jag dom med människor som jag verkligen vill lägga mina sista sparade minuter på. 
    Det var nog annorlunda för några år sen. Då var det en oskriven tävling om vem som hade mest kompisar. Den som hade mest kompisar när man kom till en fest där alla var, hela nacka. För det var där alla var. Dom där ytliga vänner, dom man aldrig träffade annars. För dom var ju bara ytliga vänner. Egentligen älskar jag ytliga vänner. Man är alltid trevlig mot varandra. Träffar man dom ute så kramar man om varandra, frågar hur den andra mår, tar en öl tillsammans och sen har man haft en kväll tillsammans med andra också. Det är inte precis den man ringer kl 05.00 på morgonen för att kolla att hon kom hem ordentligt.
    Detta visar också att ju äldre man blir desto mer betyder ens vänner för en. Mina vänner är mitt allt. Mina vänner är värda mer än allt guld i världen. Om jag mår dåligt vet jag att jag kan ringa dom. Om dom mår dåligt vill jag att dom ska ringa mig. Mina vänner är dom bästa vänner. Och jag hoppas alla har det så.