Vardagslyx



Nu ska jag möta upp en eller två brudar och ta ett eller två glas vin. Vardagslyx. Puss!

.

Förlåt Sandra. Jag kommer tillbaka!
Min hjärna behöver lite mer vila och min säng behöver nya lakan. Benen behöver röra på sig och fötterna måste vila. Fuck you, fötter. Lykke li behöver spelas lite mer och Marias spelningslista var bra. Kameran behöver dammas av och jag måste få igång det där igen.


onsdagsgangster





do you think that's stupid?

För första (och förhoppningsvis sista gången) grät jag på jobbet i söndags. Sandra kom intrippandes genom entrén och gav mig ett par kramar för sista gången. Men tårarna lugnades ner och ett par timmar senare satt jag med Sara på djurgårn med sushi, nötter och en hel del planerande för vår 38 årsfest som kommer bli kaaaabom-bra! Förväntningarna är grymt höga! Idag var var en skön dag med jobb 10 - 16 och sen spontan handling tillsammans med min bror för att sen åka hem och laga gryymt god mat. Och nu? Äsch jag vette fan. När man är van att jobba kväll så vet man inte. Emelie är i Portugal. Maria i Dalarna. Hanna i Grekland. Sara har träning. Bella är någonstans. Och jag sitter här. Storstädning?




zebrans ränder ligger bakom trädet.

Gårkvällen spenderades i en mörk restaurang med god mat, öl och mysigt sällskap. Men idag känns det bara tomt. Sandra åker imorgon och helt plötsligt så ba poof. Dagen spenderades med två av min absolut favorittjejer, varav en för sista gången på 5 månader. Med hennes nya körkort satte vi oss en liten skrotig volvo och tog sikte mot ingarö med ett obligatorisk stopp på Mcdrive för att sedan konstant snacka skit. Och någonstans mitt i alltihopa ploppade allting upp. Det kommer bli tomt. Det är redan tomt.


Emelie, du är mitt svärd i ett krig.

Det var tillbaka på midsommar i onsdags, tvillingarna fyllde 19 och detta skulle firas! Tjejer med klackar på fötterna som knappt kunde stå stilla och humöret på topp. Det bjöds på god mat, presenterna samlades och blev många och vinglasen bokstavligt talat ramlade runt oss. Bussen åkte in mot staden och jag skiljde mig från dom andra för att bege mig mot Sandra, snygga människor och galet dansgolv. Ölen slinkades ner mot ett bankkort som behölls i baren. Vackra händer. That's all i say about that. (Bilder kanske kommer när jag är hemma nästa gång).

Nu sitter jag med ett par nya skor på fötterna i Emlans soffa och framför mig springer hon runt och har modevisning med hennes nya underkläder. Jag säger mjau och håller mig blicken starkt på henne.

Pusshej.


Hejprutt.

Vi startade om http://bsms.blogg.se men nja, säger jag bara. Jag vet inte än om det riktigt är min grej, liksom ba. Min grej är konstiga texter, svartvita meningslösa bilder och skit. Precis som jag. Rätt bra. Dagen till ära började med att jag försov mig och skyndade som attan till Sara som redan hade två stora påsar fyllda med kläder. Och det fortsatte fyllas på medans hennes bankkonto fortsatte att tömmas. Mitt däremot låg kvar på en stabil nivå minus en del. Och sen kallade jobbet. Åh vad härligt. Varannan kassa var urfunktion och varannan strulade. Nu däremot blir det att följa tradition att se csi och upp och hoppa imorgonbitti till jobbet. Men imorgon får jag skjuts. Skriv upp det. Pusshej.

Elvis <3



Jag hatar ord. Rullgardinen är fortfarande nerdragen för jag orkar inte dra upp den. Klänningen som jag har i mitt huvud undrar jag fortfarande var jag ska hitta. Elvis är mannen idag. Jag är kär. Jag undrar var all tid tog vägen. Mitt liv känns som jobb jobb jobb spontant och sen lite mer jobb. Är det livet som vuxen? Skolångest sitter fortfarande kvar. På fredag är det lön och den kan se ut hur som helst. Men jag tippar på topp, inte flopp. Jag ska köpa mina drömskor. Och ett par till. Och en ny rutig skjorta.

Suspicious minds - Elvis Presley

Mobilkameran är en gåva från något bra.





Lovers are lonely.

Ibland får man känslan av att det är dags att släppa allt och bara följa med strömmen. Och det är det jag gör. Dagarna spenderas på jobbet och kvällarna blir som dom blir. Ett par glas med vänner eller somnandes i det mörka, tomma rummet. Känslan av att veta att det är dags hjälper. Det är som en befrielse. Man är inte fast och man är inte full av massa oväkomna känslor. Eller vi kan kalla dom tankar. Ovälkomna tankar.

"Lovers are lonely" gör att det pirrar till lite extra i magen.

RSS 2.0