2a bilden: En bild på dig själv.



Langkawi, Malaysia 2010

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.



Peace and love 2008!


Something new

En ny bild varje dag, vilken lyx. Häng på, Dodlarn, Miras Rumpan och Shrek! 

1a bilden:
Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden:
En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.


and how we talked so friendly

Det är mörkt i mitt rum förutom sänglampan som precis började lysa. Det ständiga ljuset från tv finns inte kvar och inte heller lampan i fönstret, timern på den visade att klockan blev mycket. Det enda ljudet som finns är tonerna av Local Natives och det irriterande plingande från facebookchatten. Det irriterande men ändå så fina plingande.
   Efter en tid med lite konstiga svackor och klumpar i halsgropen så känns det som att uppförsbacken börjar plana ut sig. Det är lite lättare att ta sig fram på vägen och våren närmar oss. Mycket möjligt årets finaste årstid. När man efter månader av kyla och trettioelva lager kläder på sig äntligen får ta av sig dom och man blir lika överraskad varje gång man upptäcker att man kan gå endast i tröja på gatan.  När man sätter sig på uteserveringar och man vet att det är alldeles för kallt men ändå envisas man med att vira in sig i tre filtar för att tvinga fram våren. ”Vårguden, se hur vi fryser. Skynda dig!"
   Min telefons fula ringsignal ringde idag och ett fint erbjudande hördes från andra sidan. ”Ja, jag är fortfarande väldigt intresserade” svarade jag på hennes erbjudande och sken upp lite extra samtidigt som jag försökte behärska mig och låta lite småvuxen i telefonen.


Som sagt, det är inte lika många backar på vägen.


Att vara eller inte vara, att skriva eller inte skriva.

Ska vi kicka igång den här sidan?

RSS 2.0