Öl smakar aldrig bättre än vad den gör vid firande.

Ska vi sätta ord på lyckan? Jag vet inte hur man gör. När tåget igår rullade in två minuter för tidigt på Stockholm Central kände jag lyckoruset i huvudet och hur fingrarna bara ville ta upp förarintyget och kolla en extra gång. "Är det sant? Kryssade hon i Ja-rutan". She did. I made it, i fucking made it. Framför mig när vi går genom stationen går Mia brevid två killar, alla tre med likadana förarintyg nedstoppade i sina väskor. Alla med liknande lyckorus. Mias kanske var en aning större, (grattis). Jag går och ler ett nervös leende för mig själv. "Hur djupt var vinterdäcks däckdjup nu då?" Äsch. Verkstan fixar det där. 
   Vi åker ner för rulltrappan till våra respektive tunnelbaner som står och väntar på oss. Vi delar på oss och springer till våra tunnelbanor. "Heej då, ha det så bra. Vi hörs". Och jag som hatar avsked.

När tar vi bilarna till Norberg?


i read you.

Jag sitter och lyssnar på Enya och vet att klockan är 01.59 och om ett par timmar kommer den ringa. Men jag kan inte släppa iväg Sandra, inte nu av alla stunder. Imorgon ringer klockan och två dagar av nervösitet och spänning ligger framför mig. Och sen då? I två veckor har jag varit borta från verkligheten. Jag har levt i en liten ort, pluggat på om däck och bromssträckor, jag har umgåtts med människor jag aldrig skulle ha träffats i andra sammanhäng och ätit korvstroganoff kl 23.30. Sen rullade tåget in på Stockholm Centralen och den vanliga klumpen i magen växte sig större på en sekund. Det spelar ingen roll vem sista smset var från eller vad som kväller har att erbjuda. Stockholm är en bubbla av ångest. Ska vi spräcka den?

"Ta ditt ansvar"

"Men det står ju 49 kronor på den" säger kvinnan med en förvirrande blick och pekar på serranoskinkan på 79.90 kr som har ett handskrivet pris på sig. Jag svarar på mitt självsäkra sätt att det är tyvärr inte den prislappen som gäller eftersom den inte kommer från oss. Helt plötsligt förändras hennes ögon, tonen blir lite grövre och ryter "Påstår du att JAG har skrivit det där?" Jag skruvar lite på mig samtidigt som jag blir varm om kinderna och orden gör volter i munnen på mig "Nej nej, verkligen inte".
   Hon svamlar på om mitt ansvar i på jobbet och jag gör en suck som hon knappast hörde och tittar på henne. Hur orkar hon? Hon står en måndagkväll på coop och ryter åt en blond kvällsarbetade tjej på 20 jordsnurr. "Hur kan du vara så tvärsäker på din sak?" säger hon och blåser iväg min hjärnceller så att jag inte får fram ett vettigt svar. Jag ringer ett samtal där ännu en tyst suck hörs och damen får sin serranoskinka för 49 kr.


RSS 2.0