På drift
En bankande känsla. En blöt kind med smak av dess salta vid läpparnas början. En tomhet större än något annat. En onödig tomhet. Ett spindelnät av frågor. Varför ska jag bry mig? Jag bryr mig för mycket. För vad får jag tillbaka? Skrik, slag och tjaffs. Men ändå bryr jag mig för mycket. Det är en besvikelse som växer, växer och växer. Alldeles i onödan. Men du behöver min besvikelse. Människor behöver lära sig. Du behöver lära dig. Du behöver lära dig vad jag finns här för. Du borde lära dig vad vi finns här för. Du borde lära dig vad som är fel. Och inse vad du ska göra. Eller ännu viktigare - vad du inte ska göra.
Min besvikelse är stor.
Breakdown
Konsten att brytas ner. Att känslomässigt brytas ner och inte längre vara sig själv. Man går ifrån att vara den man alltid har varit till att vara någon helt annan. Någon som man själv endast har träffat ett fåtal gångar. Man tänker att den här gången ska det bli annorlunda, det är lika bra att ta det där steget. Men sen stannar man upp och man kommer på sig själv att gå tillbaka i tiden. Jag tror jag bara vill något annat. Något nytt. Med dig.
ensamheten.
Ibland kan ensamheten passa perfekt. När det är tyst i lägenheten och den låga musiken från datorn är det enda man hör. ibland kan du höra ett par tassar komma närmare och någon sekund senare ett jam. Utanför fönstret är det helt mörkt förutom fönstret längst upp till vänster. Det ser tomt ut. Men det enda du ser är taket. Det tysta rummet ger plats åt allting. Saker bara händer. Helt plötsligt börjar man tänka på saker man inte tänkt på på flera år. Helt plötsligt är det som om hjärtat klappar ett par slag mindre i minuten. Helt plötsligt lyssnar man på musik som man bara lyssnar på vid ett sorts tillfälle - ett sånt här tillfälle. Nu känns klockan inte så mycket längre. Tystheten ger allting ett nytt fokus. Nu är det fokus på det här. Fokus på att sova kan vi ta ett par timmar sen. Hoppas det är lugnt för dig. För mig är det lugnt.
