.

Ska vi sätta ord på lyckan? Jag vet inte hur man gör. När tåget igår rullade in två minuter för tidigt på Stockholm Central kände jag lyckoruset i huvudet och hur fingrarna bara ville ta upp förarintyget och kolla en extra gång. "Är det sant? Kryssade hon i Ja-rutan". She did. I made it, i fucking made it. Framför mig när vi går genom stationen går Mia brevid två killar, alla tre med likadana förarintyg nedstoppade i sina väskor. Alla med liknande lyckorus. Mias kanske var en aning större, (grattis). Jag går och ler ett nervös leende för mig själv. "Hur djupt var vinterdäcks däckdjup nu då?" Äsch. Verkstan fixar det där. 
   Vi åker ner för rulltrappan till våra respektive tunnelbaner som står och väntar på oss. Vi delar på oss och springer till våra tunnelbanor. "Heej då, ha det så bra. Vi hörs". Och jag som hatar avsked.

När tar vi bilarna till Norberg?