.

För första (och förhoppningsvis sista gången) grät jag på jobbet i söndags. Sandra kom intrippandes genom entrén och gav mig ett par kramar för sista gången. Men tårarna lugnades ner och ett par timmar senare satt jag med Sara på djurgårn med sushi, nötter och en hel del planerande för vår 38 årsfest som kommer bli kaaaabom-bra! Förväntningarna är grymt höga! Idag var var en skön dag med jobb 10 - 16 och sen spontan handling tillsammans med min bror för att sen åka hem och laga gryymt god mat. Och nu? Äsch jag vette fan. När man är van att jobba kväll så vet man inte. Emelie är i Portugal. Maria i Dalarna. Hanna i Grekland. Sara har träning. Bella är någonstans. Och jag sitter här. Storstädning?