.

Ha. Vilket skämt. Du och jag. Ett skämt. Ett riktigt skämt. Något oerhört roligt. Något så roligt att man vet inte var man ska ta vägen. För visst var det så? För dig. Ett skämt. Ett skämt man bara kan kasta i väg. Bara kasta i väg så där. Så där hopplöst och nonchalant. Du gjorde det. Visst gjorde du? Jag känner dig. Jag känner dig inte. Jag känner dig. Jag känner dig inte. Är du en sån som kastar i väg saker? Jag sa saker. Och du lyssnade. Men du kastade iväg det. Visst gjorde du? Ha. Haha. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Du bara kastar iväg det.

Och du. Du nummer två just nu. Och vem är hon? Vet hon vem du är? Vet hon vilken del som är din favoritdel i den där låten? Vet hon hur ditt hår låg för något år sen? Vet hon vilket ord du alltid använder när du säger det där till mig? Att du alltid rör handen på det där sättet? Vet hon att du alltid somnar med armen på det sättet? Gör hon det? Vet hon att det där påminner dig om det där? Gör hon verkligen det? Gör hon? För jag menar, vet hon om mig? Vet hon vem jag är? Gör hon det?

Det är okej att skriva om två människor i samma inlägg. Det är okej kl 04.30 efter den här kvällen. Ha. Det är så lugnt, så lugnt.