.

Ibland. Allting går underbart. Det rullar på. Och sen ett slag i magen. Jag viker mig dubbelt och kan knappt ställa mig upp igen. Jag kollar upp för att se vem som slog. Det är ingen där. Det enda som finns runt om mig är ett stor sken av ljus. Jag bländas och stänger ögonen och försöker ställa mig upp. Jag tar ett djupt andetag och sträcker på mig. Går ett steg när jag helt plötsligt får en spark i huvudet. Jag ramlar mot marken. Händerna försöker tappert ta emot. Bröster, magen och till sist huvudet slår mot marken. Det är sand runt om mig. Det flyger upp när jag ramlar. Bom. Smärtan i huvudet gör så att mitt huvud snurrar runt. Jag försöker ta mig upp. Det går inte. Jag börjar kräla med knäna för att ialla fall kunna sätta mig upp. Huvudet är tungt, det känns som att det väger tre gånger så mycket som kroppen. Jag sitter där. Det är fortfarande lika ljust och jag börjar med handen pilla på sanden på marken. Jag suckar tung och inser det meningslösa i det. I det här. Jag reser mig upp och går.