.

Egentligen vill jag bara skriva rakt av. Om fingrar som lekte med varandra. Bilden av hur ditt fina leende utbrast sig. Hur jag log bara ditt namn kom upp min mobil. Den där varma känslan som uppfann sig när ditt namn kom på tal. Eller hur glad jag blev över att se dig 50 meter framför mig och bara ville släppa allt och allt och istället stå bredvid dig. Med din varma arm runt min midja. När jag tänkte på dig så...! Jag vill skriva allt men vågar inte. Min feghet tar över allt. Förstör det? Vem vet. Inte jag.