.

Att man ser många människor på mitt jobb är ingen nyhet och nu har vi fått en ny stammis. Jag fnissar alltid lite extra när han kommer in, inte för att han är en skönhet av något slag (tvärtom) men det roliga är att han är så extremt lik (Vad ska vi kalla honom? En gammal vän?) "en gammal vän" till mig. Nästan så att man tror att "min gamla vän" har gått och sunkat/fulat ner sig. (Vilken skulle ta kanske 10 år att göra för honom) Och då tänker jag "Det måste jag berätta nästa gång jag stöter in i honom". Men hallå, vad ska jag säga? "Vi har en jätteful stammis som är jättelik dig!"