.

Jag hade körlektion imorse och efter två veckor utan att ha kört en enda gång så kände jag mig lite smått ringrostig så där och det var ingenting jag kände att stoppa under stolen så jag sa det till körläraren, "Nu har inte jag kört på typ två veckor så vi får väl hoppas att jag kommer ihåg någonting, höhö" och lägger till mitt finaste leende med en hint av "Hjälp mig nu!!". Hon kollar lite snabbt på mig och ger mig bilnyckeln. "Men vi ska ju till Finntorp?" säger jag då i lite småpanik. "Ja?" får jag då till svar. Låt mig då bara förklara lite närmare. Min körskola ligger bakom det där stora, vita huset vid Henriksdal. För att komma till Finntorp måste man då korsa värsta vägen med typ tre filer där jag ska så snabbt som möjligt köra över två stycken. Om jag sa att nervösitet inte satt och skrattade i min hals så skulle jag ljuga. Jag slängde in ett litet motorstopp (start i backe + nervös = dåligt). Men summan av kardemumman: Det gick bra. Imorgon ska jag visa mina nya skills för mamma. (Ta i fucking trä för mig).