.

Jag har åldernoja. Vid 19 år och 11 månaders ålder. Typ 7274 dagar. (Ungefär va). Jag vill vara ung och dum. Sitta med ett sexpack folköl och parken som för bara en halvtimme sen var ljus är nu bäcksvart. Bredvid mig sitter en ny bekant  som skrattar lika mycket åt min skämt som jag, en främlings fingrar att leka med och en uppförbacke som helt plötsligt blev svår att komma upp för i mörket. Stå i en gränd och smaka på ett par läppar som man länge trånat efter och känna hur rusningen bara går igenom kroppen. (Eller blev man bara besviken över att hans kyssar inte alls smakade lakrits som mina tankar lovade?). Gå hem längst Hornsgatan i smågrupper om 2-3 människor en sen sommarnatt när solen faktiskt redan gått upp. Är det morgon då? Någon börjar nynna på Håkans "Rockenroll blåa ögon - igen" och en annan kommer in med första textraden. "När tiden är rätt.." och helt plötsligt har gruppen längst fram en miniallsång för sig själva. En av oss snubblar till när intressat las på något annat än trottoaren framför oss och vi alla brister ut i ett skratt. "Haha, bra jobbat" tjoar någon. Vi går hem och somnar till ljudet av fåglarna och vaknar upp nästa dag och låtsas som om ingenting har hänt. Eller så skriver vi ihop ett sms, lägger mobilen på bordet och går därifrån. Är tillbaka 2 min senare, "har det levererats?"