Hon är förlorad i sin OnePiecebubbla.

Klockan slog precis 19.32, vilket betyder 28 minuter till stängning och hemgång från ännu en jobbdag.  Jag känner irritationen i ögonen av tröttheten i min kropp och mitt huvud hänger inte riktigt med i svängarna.  Allting hade varit frid och fröjd som alla andra kvällar om inte Hon hade stått där utanför. I en rosa OnePiece, långt stripigt hår och fult "Hej, kom och hjälp mig"-sminkad står Hon med sin för stora käft och stör min ro.

Från hennes stora käft kommer det för många ord i en alldeles för ljus tonart i en ljudnivå som bara skriker uppmärksamhet uppmärksamhet uppmärksamhet. Den där tonarten som säger ”Se mig, här är jag, se mig då!!” utan att orden ens behöver uttalas. Tillsammans med en svartklädd kille med luvan över huvudet står Hon precis vid draget från utången, fryser dom inte? Nej förlåt, hennes syntetfyllda Canada Goose väst från Kina värmer henne säkert. ”Shit, stänger dom åtta här? Vad ska vi göra då?” säger killen med en röst som låter som att den tillhör en 14 åring men han ser ut att vara närmare 18 år. Äger han också OnePiece? Möjligtvis en blå då.

Runt hörnet och emot dom kommer en mamma tillsammans med sina två döttrar, varav den äldsta är i samma ålder som ”Rosa OnePiece”-tjejen. Hennes mamma pratar på om något som innan hörnkorsningen var jätteintressant men som nu bara försvinner som vinden gör i örat en blåsig höstdag. Hon börjar helt omedvetet öka stegen en aning och spännan ansiktet lite extra. Hennes blick flackar från golvet till ”Rosa OnePiece”-tjejen till utgången. Men någonstans mellan käkspänningarna och utgången så förändras hennes blick och kroppshållning. Från rädsla och ”vette-fan-vad-jag-ska-göra”-blick till självförtroende och förhoppningsvis växte lilla bitchen fram i henne. ”Vad fick du för betyg på din senaste inlämning om franska revolutionen?”

Självklart märker inte ”OnePiece”-tjejen av den andra tjejens blickar och hennes förändring på dom 15 meterna, hon var antagligen för upptagen med att använda sin ”Se mig”-röst och dra sin ”OnePiece” upp och ner, upp och ner.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0